Osmakligt att använda krisen för att legitimera lönedumpning

Krönika av Johan Danielsson i Aktuellt i politiken den 30 april 2020.

Det är speciella tider vi lever i. Runt om i Europa har regeringar stängt ner sina länder. Utegångsförbud har införts med hårda straff för dem som trotsar förbuden. I Tyskland kan den som bryter mot utegångsförbudet i vissa delstater få böter på upp emot 250 000 kronor. I andra länder har det i extrema fall talats om längre fängelsestraff.

I Sverige är restriktionerna så långt inte lika hårda, men påverkan på vardagslivet är fortfarande stor. De som kan uppmanas arbeta hemifrån även om LO-kollektivet fortfarande åker till arbetet.

Arbetet i Europaparlamentet fortsätter men på distans. Vid sidan av akuta krisåtgärder finns antagandet av det så kallade vägpaketet på min agenda. Det handlar i korthet om helt nya regler för den europeiska vägtransportmarknaden. Och den överenskommelse som finns på bordet är en gigantisk seger för svensk arbetarrörelse.

I korthet innebär överenskommelsen att vid all inrikestrafik i Sverige ska svenska löner och arbetsvillkor i enlighet med svenska kollektivavtal tillämpas. Befinner sig bilen stadigvarande i Sverige ska den registreras och beskattas här.

Med hänvisning till coronakrisen vill nu åtta transportministrar skjuta vägpaketet på framtiden. Att använda krisen och människors personliga tragedier för att stoppa de nya reglerna är en bisarr argumentation. Jag kan inte se att vi ska fortsätta acceptera lönedumpning och slavliknande arbetsvillkor på grund av pandemin.

För den som inte visste det tidigare har den här krisen visat hur viktiga transporterna är för våra samhällen. Utan dem stannar Europa – livsviktiga mediciner och sjukvårdsutrustning kan inte komma fram. Då är det inte mer än rimligt att de som utför detta viktiga arbete också har schysta villkor.

Detta gäller inte bara för transportsektorn utan för hela samhället. Krisen har visat att vi som samhälle är helt beroende av LO-kollektivets medlemmar och deras arbete. Det handlar om personalen inom vården och omsorgen som tar hand om oss när vi blir sjuka eller gamla. Det handlar om busschauffören som ser till att vårdpersonalen kommer till jobbet, om personalen i förskola och skola, hotell och restaurang och inom handeln. Det handlar om industri och byggnadsarbetare, om målare, elektriker, städare och väktare.

Nu måste vi se till att alla dessa samhällsbärare får de arbetsvillkor de förtjänar, inte bara en tumme upp på Facebook och applåder på kvällen. Utvärderingen av krisen bör leda till fler trygga anställningar, bättre arbetsmiljö och bättre löner för hela LO-kollektivet.

Johan Danielsson

* * *

facebook Twitter Email